Öhhh

Jag skulle ju släcka och sova var det bestämt.
Men precis när jag ändrar ställning för att sätta i laddaren i mobilen så tvär rycker maken till.

Hans ögon är helt öppna. Han håller mobilen i ett hårt grepp i handen och glasögonen på sned. Och så utbrister han högt och koncist:

"- Du, politikern! Nu ringer det i min klocka mostra! Kört är det!"

Sen stänger han ögonen och snarkar vidare.

Mina tankar har nu börjat gå till Exorsisten, the Ring och andra liknande trevligheter...

Det var som om hela hans väsen bara uttryckte:
" be afraid, be very afraid!!!"

Och ok, han fick rätt. I am afraid. I'm very afraid!!!!

Vem hjälper mig att släcka lampan nu då?? Jag vågar inte röra mig...

Ytterligare en...

... Helg har passerat.
I fredags med lite varierat utbud. Badminton. Pizza. Rivning av vägg. Mm. Mm.

Vi fortsatte med den nya traditionen att få barnen att sitta uppe med oss och kolla på Dobidoo. Den äldste sonen pep snabbt iväg och det blev åter bara de två små kvar. Vi kom ner i soffan precis till start, bäddade ner barnen och precis som vanligt så tar det ett par minuter in i programmet innan Erik är överallt! Och tyst är han knappast heller. I vanliga fall brukar det vara jag eller maken som efter drygt halva programmet ber om att få bära upp dem till sängarna, men nu var det Viktor som efter ett par minuter rafsar ihop sina sovgrejer och vänder sig mot mig:

"- snällö mamma, kan du bärö öpp mä te mi säng så ja får sövö. Han där tänker junte höllö tyst ännå han!!!"

Och han sa det med sån uppgivenhet samtidigt som det kändes som om han faktiskt tyckte det var rätt gött att inte längre tvingas ligga kvar därnere. Självklart bar jag upp honom, hittade Erik ståendes på huvudet i soffan när jag kom tillbaka ner och bad maken att ta med den minsta sonen upp. Efter lite uppmaningar till den lille så försvann även han upp. Och de somnade nästan innan maken hann ner igen.

Igår var vi uppe med tuppen. Det var Tramp, loppis, fika, lunch, loppis, lämna barn, renovering, elda skräp, slipning av lampetter och vin med grannarna som gällde.
Och en dag av tacksamhet.
Våra små hade ringt in sig själva till mina föräldrar. Lille E skulle dit och;
"- äta lite, sjunga en sång, busa och sova emellan dem!"
Och det fick han ju...

Idag har det varit segt. Äldste sonen drabbad av virus. Och maken drabbad av nåt annat tydligen. Lång blev startsträckan på soffan men sen hann vi med en del trots allt. Framförallt ett inredningsparty från Zelected by House!!!

Nu sover alla barnen gött efter helgen. Maken snarkar mindre gött bredvid. Och frågan är om inte jag med ska släcka lampan och ladda batterierna inför en vecka av mammaledighet?
Jo, jag tror jag gör det!

Sov gott på er!

36 grader...

Ja, det var det i grekland idag. 37 i Italien. Men där är inte jag. Långt ifrån. Flera hundra mil faktiskt. Drygt 4 timmar med flyg. Jag sitter naturligtvis i kalla Sverige där temperaturen nu är nere på typ 7 grader. Och rutorna på altanen börjar börjar isas och immas igen. Va fan! Det är ju bara en skillnad på nästan 30 grader. Det kommer jag väl att fixa. Även om det bara är början... Det vet ju både jag och alla andra som envisas med att bo här i kalla Norden. Men ändå så envisas jag varenda höst med att försöka inbilla mig att det kommer att bli bättre, i år kommer det att bli bättre. Men det blir bara värre. Varje år blir vintern värre. Ja, nu beror det ju på hur man ser på vintern men eftersom jag verkligen inte gillar nästan ett dugg med vintern så blir det ju knappast bättre med tiden...
Jag är en riktig frysare, det har jag alltid varit. Jag fryser och blir genomkall efter bara några minuter. Och det spelar ingen roll om jag köpt kläder och skor på bergvik, intersport eller naturkompaniet. Jag fryser! Så även om det är en fröjd för ögat att se och höra barnen i pulkabacken eller i skridskorinken så är det banne mig ingen fröjd för min kropp att stå där och kolla.

Jaja, för att värma upp oss lite ska vi ikväll knalla över till en av grannfamiljerna och dela lite vin och skvaller med varann. Våra små söner ringde in sig själva till mormor och morfar och den störste har en kompis över på natt-playdate så ikväll är det bara jag och gubben så då ska jag väl byta ut gnället mot goset... Eller???

Finn fem fel...

Eller gör inte det, har ni väl kommit igång och letat kanske inte ni kan sluta. Så är det för mig... Hemma hos mig alltså. Inte hemma hos er.

Men jag lovar, felen som ni inte får leta efter men som jag ser, kommer att rättas till och göras om... Det kommer att bytas nyanser och material. (typ brunt mot vitt mm mm mm)

MEN! Finn ETT fel då, så mycket kan jag ge er...

Hittar ni???

Jag kan ge er en ledtråd, kolla under stolarna!

Julsånger

" Nu har vi mus här i vårt hus, hösten har kommit hopp trallalala,
Barnen i ring dansar omkring, dansar omkring.
Mamma skriker, pekar slår på pappa, Pappa laddar osten, står med kvasten, tjallalalala tjallalalala, tjallalalalalala!!"

Torsdagar är bra. Jag gillar torsdagar. Det är slutet på veckan, helgplaneringen och förväntningarna på lediga dagar tillsammans är stor och dessutom kör de bra program på TV!
Vi har alltid lite mys då, maken och jag, på torsdagar. Söndagar och torsdagar är våra myskvällar. Och onsdag. Ja jag vet, men vi älskar vardagslyx så vi försöker få in det så mycket som möjligt i tillvaron. Såklart är även helgen lite lyxiga dagar, om man bortser från fredag förstås. Det finns ingen dag som vi somnar så tidigt på som på fredagar. Knappt har Skavlan snavlat klart innan vi får väcka varann för att gå och sova...

Hmm, möss var det ja! Idag, mitt i myset med kapris och till och med ett glas rött så kommer det en mus smygandes över golvet!!! Är det nån gång vi är onormalt samspelta så är det just då, och då går det fort. Snabbt hade vi mobiliserat alla våra krafter och musjakten var igång. Inte så sexigt och spännande som många av er kanske tror men effektivt. Ikväll märktes det dock att det var första gången på länge och vi blev utan resultat. Men vi kommer igen. Inatt står råttfällan framme och inom några veckor är vi experter!

Vardagslyxen fick dock maka på sig och medan maken betalade månadens räkningar så märkte jag upp och prissatte alla barnkläder/skor som ska med till loppisen på lördag!
(Vinet hittade vi igen lagom till nedsläckningen av huset inför läggning).

Kom dit vettja! Till loppisen!!!
Thorsborg (Logen) i Edane kl 11-14 på lördag!!! Brukar hitta riktiga kap själv så självklart gör ni detsamma!

Go torsdag på er!

Ps. Om ni undrar på bilderna, så är det musens flyktväg, bortsett från kaprisen då, det var kvällens mys! Ds.

Trygghet

Det varierar lite hur man definierar trygghet. Men efter följande monolog från min man så vet jag ett sätt som jag INTE definierar trygghet på.

"- Vad är det nu då, hela taket följer ju med?"

"- men va fan, det lossnar ju på riktigt!"

"- Älskling akta dig där nu. Flytta på dig. Hela taket lossnar!"

"- Stanna i trappan barn nu, taket håller på att rasa ner!"

"- vi får nog ta och lugna oss nu, taket verkar rasa ner"

"- Jag måste ta ner hela taket. Jag vill greja klart här så vi kan gå förbi sen, men jag vågar inte nu när det är en fru och massa barn här..."

Jag och barnen pep ner rätt fort. Hann dock plåta lite bös, lite byggdamm och ett antal kilo spån... Så är det när man bor i ett hus från 1800-talet som helt är isolerat med spån, flis, papper, lera och gamla tyger!

Tänk vad snabbt hoppet (från igår) kan bytas ut mot ren förtvivlan...

Bara att bita ihop. Vill man bli fin får man lida pin och detsamma gäller väl här antar jag. Vill man få det fint får man lita blint.... På att det blir bättre sen... Mycket bättre sen...

Men nu följer det ett par månader av byggdamm i alla vinklar och vrår, i alla möbler och sår, i alla kläder och allt hår...

Fy!

Att göra sig till..

Ja det hade jag inget för idag iaf. Efter att ha slagit igen böckerna för idag åkte jag och hämtade de små barnen.

Mellis ute (glömde lunchen) och lek i trädgården hade jag planerat. Vädret är riktigt gött höstligt idag och jag var en aningens trött på pluggandet. Varje dag den här veckan när jag hämtat barnen har de precis som vanligt valt att stanna ute och leka nån timme. De har bönat och bett mig att stanna ute med dem, men stressad inför en tenta har jag bestämt gått in för att läsa lite till innan alla kvällens bestyr ska sättas igång.

Men idag hade hav bestämt mig. Inget mera plugg. Bara ute-lek och mellis med barnen. Så jag klär på mig för syftet och går ut.

De klär av sig och går in!

Jag bönar och ber dem att komma med ut. Jag lockar och pockar med allt. De går ut en stund. På den inglasade altanen. Nedanför står jag som nån desperat Romeo och suktar. "- kom ut till mig!!!"

Virus tittar efter en stund ner på mig och svarar att "- vi tänkte att du kunde få va ute ensam en stund. Dä ä nog gött för dej dä!"

Hmm. Jag tömmer pooltäcket från vatten och går sen in. Barnen leker pool inne bland ute-dynorna inne på altanen.

Mellis. Mellis måste de ju ändå va sugna på. De är visserligen inte det annars när de kommer hem, förutom Erik då som alltid är sugen på mellis, men idag, ja just idag måste de väl ändå va mellis-sugna.

Ja!!!!! Skriker alla barnen. De skär upp sina bananer i slantar. Den störste försvinner upp på sitt rum. De två små sitter kvar. Ja men det är ju faktiskt inte så illa pinkat, två av tre!

Då börjar de små snacka kojor. Och vips har de också försvunnit. Än en gång står jag kvar och frågar "- får jag va med??"

"- Mmm, du kan få komma å hjälpö öss om dä ä för svårt för öss! Vi roppör!"

Det är svaret jag får. Än så länge har ingen ropat. Kvar sitter jag här, ensam.

Jaja, då fortsätter jag väl med pluggandet då!

Projekt

Min man fick ju för sig i våras att han skulle vara säsongsarbetare. Vet inte om det var ett definitivt beslut eller om det bara gällde för i år eftersom han visste vad som väntade på utsidan, i trädgården. Men efter maj var det renoveringsstopp på alla projekt inomhus, oavsett om de påbörjats eller inte.

Nu anser jag hösten vara kommen och då borde ju säsongsarbetaren börja avveckla och ta sig in på insidan huset eller? Kanske till och med fortsätta de påbörjade eller planerade projekten...

Har hintat honom emellanåt men inte sett nåt resultat. Men så idag, direkt efter middagen, då händer det. Kofot och såg bars in. Skräppåse och sopskyffel bars upp.

Man vågar ju inte hoppas för mycket men ett leende lyckades ändå leta sig fram och spridas över mitt ansikte. Mannen uppfattade dessa signaler och att jag alltså trodde att hall-projektet var igång.

Det var det!!! En stor gubbe ritades på väggen till pappas-skräp-och-bygg-rum som det så fint har hetat sen i våras.

Men nu ska det byggas om! Välkommen älskade hall. Välkommen älskade förvaring. Välkommen älskade skrivbord.

Slänger in lite för bilder, vi är ju enormt dåliga på det, men nu hann jag med att ta några och så hoppas jag kunna uppvisa det slutgiltiga resultatet så småningom. Eller slutgiltigt lär det knappast vara, det finns nog alltid saker att trixa med även i en hall men..

Men snällä nön!!!

Inatt var det dags igen. Runt tre vaknade lilleman av att det

"- ä möjt på mitt jum..."

Den här gången skrek han, och grät... Men han kom faktiskt upp själv till oss. Däremot hade han väckt brorsan som naturligtvis hakade på upp. Och så ifrån att ha varit två vuxna i sängen, som sov otroligt skönt, så blev vi nu fyra i sängen av blandade åldrar och ingen av oss tror jag sov nåt alls...

Regnet verkligen vräkte ner, och som sagts tidigare så hörs det ju hemskt väl uppe hos oss...

Efter en timme tvärsätter sig Virus upp i sängen och ryter ifrån,

"- men snällä nön, ni kan väl flötte på er littte, träng ihop er, jag har ingen go plass å liggö å söve på!!!"

Öh, nej, välkommen i klubben! Var min första tanke...

Real Life- En ny utmaning- Dela eller komplettera?

Nu när jag är arbetslös så ska jag ju ägna dygnet runt åt att leta upp lediga jobb och därefter söka dem, oavsett om de ligger i Jönköping, Arvika, Kiruna eller Bryssel. Att ha familj med tre barn och ett hus under uppbyggning eller ens en make med fast jobb (som då skulle bli arbetslös om jag måste flytta eftersom han då skulle välja att flytta med mig och barnen, vilka jag inte lämnar) är inte anledning nog för att inte söka jobb världen över och radikalt förändra sitt liv.

Jag söker jobb. Jag söker många jobb. Varje vecka. Men ingen vill ha en statsvetare utan erfarenhet från att vara just statsvetare/handläggare/biståndsbedömare mm mm. När man tar sin politcies kandidatexamen så ska man helst lyckas med det samtidigt som man redan arbetat inom området i 5-10 år. Jag har inte lyckats med det, och därför är jag idag ännu också arbetslös. Men jag kämpar på. Och jobben söks. Och söks. Och söks.

Vart skulle jag med detta då??? Jo just det, jag är ju arbetslös på till 100% och sociologi-studerande till 50%, samt trebarnsmamma med privilegiet att kunna ha mina barn hemma på halvtid varje vecka, utom då den stora som ju går under skolplikten och därmed måste vara i skolan på heltid, samt i renoveringsprojekt dygnet runt året runt,så hur kan jag hinna annat än att göra just detta???
Jo, därför att jag vill!! För att jag också är en egen individ med egna drömmar och egna mål. Just därför så kan jag göra annat än att bara göra det där...

En av de sakerna som jag gör när jag inte gör det där andra är att blogga, det vet ju flera av er redan. Och nu har jag hakat på en del utmaningar för att få bloggandet att fyllas ut lite, från nya perspektiv.

En av mina utmaningar har ni hunnit kolla på, den som handlar om "Jag".

Nu kommer en annan utmaning, som är en utmaning som absolut passar mig bra! Den heter Real Life och grundaren till denna utmaning finns att hitta hos Yohanna.

Veckans utmaning rör sig kring ämnet relationer. Huruvida man i olika relationer Delar (intressen) eller kompletterar varandra.

Här kommer mitt bidrag!

Jag har valt att göra utmaningen utifrån min och min makes relation. Helt enkelt för att jag är nyfiken. Forskningen som Yohanna tar upp i sin blogg rör en teori som jag själv haft i alla år och därmed måste jag ju kolla hur läget ligger till i min egen familj. Dessutom skrev jag ju i gårdagens utmaning om mina föräldrar och hur deras intressen inte delas så mycket av varandra men hur de lyckats hålla ihop i i måååånga år...
Ett tredje skäl är just nu mina sociologi studier. jag läser precis om denna typ av relationsproblematik så utmaningen kunde inte komma lägligare.

Matlagning
- Jag och min man har ett delat intresse för mat. Jag lagar mat och han äter mat. Ja, jag äter ju också såklart men ni fattar. Matlagning och bra mat är ett stort intresse hos mig. Min man har börjat intressera sig för bra matlagning och en god kost han också men gråter inte om det är jag som rent praktiskt utför själva tillagningen. Eller inhandlandet. Eller planeringen.

Städning

- Delat intresse av att ha det rent och snyggt. Min man är/har varit "pedant" och mycket ordningsam. Jag är precis motsatsen. Jag älskar kaoset, om det är ett organiserat kaos. Ingen annan än jag skulle dock kunna hitta nån sorts organisering i mitt kaos men jag gör det iaf. Men för nu är det ändå jag som städar. det är jag som är hemma på dagarna så det blir väl på nåt sätt mest logiskt även om jag hatar den sortens logik. Vi hade städhjälp under den sista graviditeten, och det var den bästa gåva vi nånsin fått! 

Hobbys

- Vi delar ett intresse för renovering och för att fixa och trixa med hus och hem. Däremot kanske vår vilja och vår högsta nivå skiljer sig lite. 

Jag har även mina egna intressen som rör allt från plugg, till zumba och lite annat smått och gott. Han har även sina intressen som till exempel hockey, motorsport och andra projekt.

Bilen, om det finns

- Bilar finns! Massor! Skrev en gång i ett blogginlägg att vi bytt så mycket bilar på sistone att jag inte vet vilken bil jag ska hoppa in i på morgonen, vilken som är min. Men nu vet jag! Vi delar ett litet bilintresse-i den mån vi ska köpa en ny eller inte och vilken vi då ska ha. Sen är min man motorintresserad, av allt som kan tänkas ha en motor, eller låter som om det går på en motor. Det får han ha ifred. Liksom mekandet i garaget.

Fika

- Jag fikar sällan. Eller jag fikar, men eftersom jag äter lchf av olika anledningar så blir det oftast bara en kopp kaffe till fika för min del. Men jag fikar gärna ofta med mina väninnor på lediga dagar. Min man är hantverkare, de får fika hemma hos sina kunder. Och så köper de fika när de får en stund över mellan sina kunder. Jag har en uppfattning om att maken anser fika smaka bäst med något att doppa. Däremot är ingen av  oss någon grädde-älskare så bakelser går bort. Vi har faktiskt börjat fika ihop också varje dag maken kommer hem från jobbet.

Miljöâsikter

- Vi tycker nog ganska lika. Vi återvinner en del, vi slänger en del och vi eldar upp en del. Nu har jag börjat sälja en del också. Vi tänker sådär lagom mycket på miljön. Men precis som med kosten och maten så är det nog tack vare mig som maken halkat in på det också. Men det är inget som pratas om om inte det föregåtts av ett program på tv eller liknande.

Politik

- Vi är mycket lika i vår värdegrund och de basala åsikterna. När det kommer till detalj och sakpolitiska frågor så kan vi dock skilja oss en del ibland. Vi vill oftast mot samma mål men kan skilja oss i tänket kring hur vi ska nå dit, dock inte över partigränser, vi röstar på samma och vi värderar lika. Maken anser att våra skillnader främst ligger i att jag är utbildad statsvetare och "vet vad jag pratar om", medan han "bara" är en lekman med ett eget intresse.

Skvaller

- Njae, ingen av oss är direkt intresserad av skvaller. men det beror på hur man definierar skvaller också. Kändisskvaller? Nej! Catching Up med vänner? Ja! Men jag har nog ett större behov av att vara delaktig och "skvallra" än maken. Herregud, han har ju inte ens facebook!!!! :-)

Partaj

- Vi har kommit till insikt att vi börjar bli gamla. Borta bra men hemma bäst... En trevlig middag med god mat och vin är hur gott som helst. En kväll på stan lockar ingen av oss. Maken däremot är den som oftast är borta på just sånt som vi "inte gillar", men det har med hans jobb att göra. Tänk vad mycket fester man får gå på som hantverkare, rena kändisfesterna ju... Jag kan dock känna ibland på varma soliga sommarkvällar att Fan, jag ville ju vara på Bryggan!

Underhâllning

- Ganska lika där också. Vi har en del former av underhållning gemensamt, andra inte. Men ofta så kan vi göra dem ihop ändå, som förra helgen till exempel när vi var på Monster Jam i Gbg. Inte min grej men att vara med familjen är ju definitivt min grej så det gick ju bra :-) Men vi har ibland otroligt delad humor. men det funkar bra det med, när han skrattar åt nåt som inte är min humor, då skrattar jag oftast åt/med honom, och detsamma gör han när min humor tar överhanden.

TV

- Ja, det där med TV är lite olika. Jag älskar att se på TV. Jag älskar film och jag gillar bra serier. Maken kan tycka att en bra film är suveränt, men han orkar inte följa serier. Jag tror dock att detta håller på att ändras. Förr när han var singel och utan barn då var han väl aldrig hemma vilket gjorde serier omöjligt. men nu är han ju på plats nästan varje kväll så nu är det ju ett alternativ även för honom. Men han är ju en betydligt mer arbetsmänniska än vad jag är och projekt har vi igång hela tiden så han brukar ofta greja tills sent och ibland finns inte orken att slå på TV:n då.

Detta var mitt bidrag!

Ser fram emot nästa veckas Real Life!

OBS!!! Ni glömmer väl inte Hälsoresan???

Jag växte upp...

Min andra del i utmaningen "Jag" från Elin och www.elvornashem.blogspot.com.

Jag växte upp i en medel-Svensson-familj. Vi representerade den klassiska kärnfamiljen. Pappa, mamma min bror och jag. Husdjur var först en katt, sedan en hund. Min mamma, min bror och jag börjar alla på bokstaven A.
Vi hade såklart också villa och "volvo"(ja en bil iaf, eller vad man nu ska kalla en Ford).

Jag minns min familj som väldigt kärleksfull och traditionsbunden, och jag är övertygad om att det är därför som kärlek och traditioner betyder så otroligt mycket för mig idag, framförallt sen jag fick barn själv.

Mina föräldrar har alltid stått som modell för nån form av ideal för mig vad gäller en familj. Mina föräldrar träffades när mamma var mitt i tonåren. Pappa är sju år äldre. De träffades i en bil, typiskt värmländskt.

Det tog mig många många år, närmare 30, innan jag insåg hur otroligt olika mina föräldrar är, men att de trots det hittat den äkta kärleken, i varandra.

Jag hade en lycklig barndom.
Julstrumpan på julaftonsmorgon var viktig, den hängde med ett par år även efter att min bror och jag fått egna barn. De stora helgerna under året har spenderats med pappas släkt och gemensamma bekanta, vuxna och barn i en salig blandning.

Jag minns dock de vanliga helgerna som de bästa. Varje fredag åkte vi till Ica, då låg det där som jysk ligger idag, och hade en stooor skylt ovanför dörren gjord av ett stort antal runda silvermetall-medaljonger där Ica stod i röd text. Jag kommer ihåg att vi alltid köpte korv, beninersylta kallade jag den och jag fick alltid smaka av dem i charken. Vi köpte alltid vindruvor i lösvikt. Pain Riche. Och så köpte vi alltid familjegodis, dvs en stor påse lösgodis som direkt vi kom hem hälldes upp i en grå sex- eller åttkantig porslins skål med lock. Jag minns än idag doften av hur godiset luktade varje gång man öppnade locket, eller ljudet av själva locket när nån i familjen smygandes försökte ta ett par bitar utan att någon skulle få vetskap om det.

Jag minns hur vi på söndagarna åkte på hockey och kollade den lokala klubben. Vi satt högst upp. Och jag fick alltid korv och nötcreme i pausen.

Min favoriträtt var spagetti och köttfärssås. Ingen i hela världen gör godare köttfärssås än min mamma.

De första 9 åren levde vi på en gata i rondell form med barn i alla hus. Det var 5 eller 6 rondeller och barn i nästan alla hus. Det byggdes kojor både sommar och vinter. Vi lekte krig, cowboy och indianer, dunken, spelade fotboll och tennis. Och inget var bättre än vinterkvällarna i gatlyktornas sken när vi fick ut våra pappor i snökojorna och de hjälpte oss med de svåra detaljerna och sedan ställde upp på snöbollskrig.

Jag lyssnade på herreys och the pinks. Jag älskade Dallas fast jag är osäker på hur mycket jag faktiskt såg, men det var en kväll jag fick somna i soffan och pappa bar upp mig till sängen...

Somrarna tillbringade jag mycket med min mormor ute på landet. Mormor har varit en av de viktigaste personerna under min uppväxt förutom mina egna föräldrar och jag saknar henne grymt mycket varje dag...

Min uppväxt var en "bubbla". Den var mycket av det jag önskar för mina egna barn idag. Jag var lycklig, jag var trygg, jag var omhuldad, jag var respekterad och jag var älskad...

En liten en

Vi har en tvååring som snart fyller tre här hemma som på sista tiden gått och blivit mörkrädd. Det är nåt nytt för oss. Ingen av de övriga två har visat de tendenserna. Eller jo, den största, men han var mörkrädd på dagtid, inte på natten vilket underlättade allas sömn och humör. Jag vet att jag skrivit om hans rädsla för detta förut men då var kom det i uttryck genom att vi fick jaga krokodiler nätterna igenom.

Nu är krokodilerna borta och lille E har sovit otroligt gott den sista tiden. Men så nu igen har han börjat vakna, varje natt. Skillnaden nu är att han inte skriker och gråter tills hela huset vaknat och vi finns på plats, utan nu smyger han själv upp och kryper ner bredvid mig, på kanten, sen liksom knuffar han ihop mig och maken så när vi efter en stund vaknar, ja då ligger vi bokstavligttalat och balanserar på kanten av makens sida av sängen. I den resterande delen av sängen ligger en liten en och sussar gott.

Då får man börja om. Jag flyttar över honom tillbaka till min plats i v försöker somna om. Vanligtvis resulterar detta i att även lille E vaknar igen och sedan har man armar och ben slingrade om sig överallt...

Och jag har en litens aningens klaustrofobi...

Men men, vad gör man åt hans rädsla för mörkret??? Han har öppen dörr, nattlampa, ljus i hallen, vovve och snutte, och vi kommer och tröstar varje gång...

Och samtidigt som det är otroligt mysigt när han ligger där (och har somnat in ordentligt så han ligger stilla!!!!) så är vi rörande överens om att vi inte är barn-i-sängen-föräldrar!

Men vad gör man??

Gammal???

Nej!!!

Jag skrev ju ett inlägg för ett tag sen om hur gammal jag tyckte jag såg ut.

Jag tar tillbaka det!!!!

Inte för att jag ändrat uppfattning, utan för att jag börjat lyssna till fakta.

Jajjemänsan!!!

Igår var jag på systemet. Igen. Och jag blev ombedd att visa leg. Igen. Det är 5:e gången jag fått visa leg på systemet sedan sommaren började!!! Så många gånger har jag inte ens fått visa leg sedan jag fyllde systembolags-myndig överhuvudtaget!

Så nu ska jag njuta och suga i mig av komplimangen (om man nu kan kalla det så efter 30+) till max!

Go fredag på er!!!

En stolt pappa

Maken är ju perfektionismen förkroppsligad så man kan ju fundera hur sjutton han står ut med mig som är allt annat än perfektionism. Jag har ambitionerna, jag har bara inte orken. Jag gör sånt som måste göras dvs markservice (disk, städ, tvätt) men jag gör det inte med finess.

Maken har nu varit lite orolig för den minste sonen, lille E.

Den äldste, J, han gav vi upp tanken på för längesen. Vi VET att han är lik mig i ärendet. Mellan, Vicke V, han är precis som pappa. Snygga raka rader osv. Men lille E har varit tveksamt, tills nu igår när vi gick in för att släcka lampan.

Kaoset i han säng som brukar vara det vanliga hade igår ändrat skepnad.

Och det var en mäkta stolt pappa som släckte lampan och pussade sin son godnatt innan han lämnade rummet...

Expert

Det har väl inte undgått någon att elektronikkedjan, Expert, har gått i konkurs. Även jag möttes av beskedet för nån dag sen och har även redan hunnit glömma det. Inte för att jag ansåg nyheten vara oviktig eller för att jag är glömsk, nej helt enkelt för att jag inte handlat på butiken själv på hur många år som helst. Förr var expert den enda affären inom området som fanns i min hemstad och då handlade man där oavsett. Tills Elgiganten och Siba dök upp i Karlstad. Då blev det faktiskt värt det att åka dit istället. Och så fick man ju chansen att samtidigt gå på allas vår favoritaffär... Vilken tror ni???? Nej, inte Ikea, den kom långt senare. Ja just det, Bergvik!!!

Jaja, det var inte direkt detta jag skulle tjöta om. Har glömt vad det var nu, men jag är glad att jag inte hade nåt ärende dit just igår...

Kolla kön!!!

Lilleman och pyttelite

Det var ju egentligen inte mig själv jag skulle exponera så mycket i förra inlägget , jag blev nog bara så chockad över att jag tyckte att jag såg så gammal ut att jag glömde bort mig helt...

Det var ju lilleman, lille E, och hans pytteliten-tumme jag skulle lägga bilden på...

Den kommer nu istället då!!!

Pyttelite gammal...

Lille E har ett nytt favorit uttryck. Pyttelite. Och det känns rätt gött att få höra det emellan allt kiss, bajs och dumma som numer annars är det han mest av allt pratar om... Samtidigt som han talar om att han bara vill smaka pyttelite ölkorv, yoghurt, fetaost eller kaffe så måste han också visa med tummen hur verkligen pyttelite han egentligen menar...

Och gammal... Inte mitt favorit uttryck direkt nu för tiden. Såg på några bilder som J tog på oss i helgen. Jag ser ju hur gammal som helst ut ju!!!! Ursäkta svenskan... Men allvarligt!!! Är jag verkligen så gammal som jag ser ut, eller är det bara så att kameran helt enkelt ljuger??? Jag litar INTE på kameran, men jag litar på er... (Hoppas jag. )

Maken konstaterade kort och gott att "-ja, vaddå, du är ju gammal!"

Jag är ju för fasen bara 30+!!!!

Läsare

När vi åkte till Karlstad igår hade de ett inslag på radion angående bloggar, både bildbloggar och skrivna bloggar.

Angående de skrivna bloggarna så hävdade de att bloggare tappar många läsare om man tar bort kommentarsfältet. Det fanns statistik på det hela och det var som sagt många läsare som slutade läsa när möjligheten till att läsa och sedan kommentera försvann.

Funderade lite på det där... Och slänger nu en känga till mina läsare, dvs er, hur ska man få er att kommentera??


Ha det gött!!!

Jag bor...

Har kopierat från min svägerskas blogg efter en blogg jag antar att hon läser som jag också fick gå in och läsa såklart, en bloggutmaning. Varje måndag ger mamma Elva, Elin, från bloggen www.elvornashem.com ut en bloggutmaning. Jag har själv inte tidigare följt bloggen men efter att min svägerska, Sara, hakade på utmaningen kände jag att "-va fasen!!!" om inte annat är det ju perfekt om man har blogg-torka nån gång. Dagens utmaning var iaf: Jag bor...

Här kommer det...

Jag bor i en stad, en ganska liten stad. För längesedan hette den oskarsstad, döpt efter en kung, det gör den inte längre. Idag vet jag inte var den fått sitt namn ifrån.

Men dryga 26 000 invånare kan man lätt tro att alla känner alla, och så är det nog för många. Själv har jag valt att flytta ut på landet, drygt 1,5 mil, och därmed tappat mycket av den lokala sociala anknytningen där man är "hej" och "tjenis" med alla. Och jag älskar det. Flyttade från småstadens kärna ut till småstadens landsbygd när jag träffade mannen i mitt liv. Nu är man "hej" och "tjenis" med alla man möter här och innerstaden känns lite stor och främmande. Kommer än idag ihåg hur konstigt jag tyckte det var i början att inte behöva låsa dörren för att gå hem till grannen, eller att alla hälsade på mig fast jag aldrig ens pratat med dem innan... Småstadsmentalitet. Precis min stil.

Ett gediget gäng kändisar kommer härifrån, jag kommer bara inte på nån av dem... Per Eklund. Nån i Sven-Ingvars kanske... Kenny Bräck och Tina Turner (om än strax utanför), basket damerna under min uppväxt, Eric Nytomt, rackenkolonin som jag är uppväxt med och.... Och.... Ja, det finns garanterat fler...

Jag bor på landet som sagt. I en röd liten värmlandsgård från 1800-talet. Eller, nej, hur var det nu? Det var en liten röd stuga. Idag är det ett vitt stort hus. Fortfarande en värmlandsgård, men i uppdaterat skick. Huset kantas av soldäck och en inglasad altan som idag går över i ännu ett soldäck med nedbyggd pool. Den är byggd i år och ännu inte invigd av mig.

Huset har idag (efter oooootroligt mycket slit) fått tre våningar. På nedre botten sköts det praktiska. På mellanplan finns alla barnens rum. På vinden är det inrett i mys med takbalkar, panel och min underbara skinnfåtölj. Där sover vi samt kollar på söndagsfilmen, när inte vi hunnit somna.

Det är som sagt en liten stad med flera möjligheter, för den som vill. Närheten med pendlingsavstånd till storstäder både inom och utom Sveriges gränser är relativt nära och då även till universitet med mera.

Jag har provat på livet både i storstad (Stockholm) och mellan stad (Vänersborg) och jag har aldrig trivts så bra som jag gör nu.

Så det blir väl en hyllning till småstaden med dess gudomliga landsbygd med sitt alldeles genom trevliga "folkslag". Ni vann mitt hjärta!!!

Ja, boendemässigt i alla fall...

Klockan 5.00

Nu har jag gått upp kl 5 två helger i rad. Visserligen för goda viktiga ich intressanta saker (idag kan dock intresset diskuteras på mer än ett sätt).

Kl 6 satt vi i bilen hela familjen plus barnens mormor på väg till Göteborg.

Mormors skulle träffa sin moster och vi andra skulle på årets upplaga av Monster Jam. Arenan var såklart gamla Ullevi. Det var första gången, åtminstone för mig, på Ullevi oavsett evenemang, och därmed även med Monster Jam. Vi har dock varit på Monster Jam förut, då i Globen, och alla säger (de säger) att det är mkt bättre på Ullevi, utomhus och större arena där bilarna kan hoppa båda högre och längre.

Det var slutsålt. Det var fullsatt.

Och jag tror jag är den enda som gick ifrån arenan och kände "-jaha..."

Visst, det är underhållning. Det är monstertruckar. Det är hopp och vurpor. Det är fart och en ljudnivå utan dess like. Det är stort. Det osar olja, bensin eller diesel, jag känner ingen skillnad...

Men... Men, jag tycker det är lite flatigt. Lite platt. Lite töntigt... Jag viskar det sista... Men det är vad jag tycker...

Jag är dock nöjd ändå. Det var allas mina fyra älsklingars födelsedagspresenter som vi idag då upplevde. Och jag tror alla fyra grabbar var nöjda, även om två av dem efter ett tag gav upp och återhämtade lite sömn...

Det var i alla fall en utflykt som hade allt en utflykt ska ha.

Fikapauser. Kisspauser. Spännande upplevelse 1 (pit-party). långpromenad. Blodsockerdimpar. Magknip. Snålblåst. Tjat om godis. Tjat om souvenirer. Upplevelse 2. Sömn. För lite kläder. Fikapaus. Godis. Kyla. Trasiga ben. Sockerkickar. Törst. Hemresa i kolsvarta natten.

Det har varit en bra dag!

Men snälla... Väck mig inte 5 imorgon!!! Inte heller nästa helg!!!!