Real Life

Veckans Real Life, och årets första för min del är även det första på drygt två veckor för mig överhuvudtaget! Tack för påminnelsen Yohanna!

Varför jag varit "borta" tar jag senare, imorgon kanske... Eller någon annan dag... Kan hända att jag blir "borta" imorgon igen...

Veckans Real Life handlar om mobiler.



Ett par frågeställningar om mobiltelefoner:
- Har du en mobiltelefon?
- Kommer du ihåg din mobiltelefonhistoria?
- Har du några viktiga minnen från ditt mobil-liv?
- Om du har en, vad använder du mobilen till?
- Hur har utvecklinge gått tycker du?
- Och VAD tycker du om att man blir mer ELLER mindra social med dessa mobiltelefoner som "styr"/hjälper en i ens liv?


Ja, jag har en mobil. En iPhone. En helt vanlig iPhone 4. Min man har en iPhone 4s, vilket är otroligt viktigt att betona varenda gång han pratar om våra telefoner. I iPhone 4s finns nämligen Siri. En automatisk kvinnoröst som lite då och då får gör sig att börja prata med oss. Eller pratar och pratar, och ber oss upprepa oss hela tiden eftersom hon inte förstår ett ord av vad vi säger. Jag tror ju för min del att det kvittar hur många gånger vi än försöker upprepa oss eftersom hi pratar olika språk och att det är därför hon inte förstår oss. Men det ska tydligen va bättre att ha henne där i högtalaren än utan som i min iPhone iallafall. Sen att han fick lösa in sin gamla vanliga Iphone 4 mot en uppgraderad iPhone 4s på grund av att han när han står i poolen som håller på att fyllas slänger ner telefonen i byxfickorna, det pratar han inte lika ofta om! Snacka om geni!

Min iPhone är mitt allt. Tyvärr. Eller vad säger man??? Jag har hela mitt liv samlat i den här lilla grejen. Och jag sköter det mesta härifrån. Mail. Sms. Samtal. Banken. Träning. Kläder. Mat. Internet. Barnvakt. Musik. Anteckningar. Ljudinspelningar. Barnens spel. Mina spel. Underhållning. Talböcker. Ja, allt.... Men vette sjutton om inte det viktigaste är klockan! Jag har klockor, snygga klockor, att bära på armarna men jag känner mig så fruktansvärt instängd så jag orkar inte ha dem på mig. Mobilen är mitt allt, och min klocka. Och när man har att göra med ett kontroll-freak som jag så säger det otroligt mycket!!!

Min första mobil fick jag när jag flyttade hemifrån för att gå gymnasiet. Det var en svart tegelsten med ett knappljud från helvetet! Och två stora knappar, en röd och en grön samt siffror. Den gick bara att ringa på. Jag bytte ganska snart upp mig, mot en Nokia 3210... Nu fick jag tysta knappar, Waltzing Matilda som ringsignal, ett rosa tunt skal och snake!!! Hade man snake, ja då hade man allt... Ungefär som nutidens Siri antar jag...

Under åren har det blivit 7 telefoner som jag kan komma på. Känns som om det fattas nån men...

Utvecklingen med mobiler sista åren tycker jag är sjuk! På både positiva och negativa sätt. Jag skulle idag aldrig klara mig utan den. Men jag vill lära mig att använda den mindre. 11-åringen har en egen iPhone, som fungerar som en minidator och de små grabbarna är nästan skickligare än oss på att manövrera dem.

Har rensat bland bilderna i telefonen men jag har en bild från påsk för 1 eller 2 år sedan när vi är hos Pers syster med familj i Linköping. När middag är intagen och barnen är i säng och det är dags för oss vuxna att mysa och få lite vuxen "egentid" ja då sitter vi alla fyra och glor ner i en varsin iPhone. Hela tiden. Facebook. Twitter. Sms. Mail. Samtal. Wordfeud. Mm mm... Det värsta var att tre av oss dessutom spelade wordfeud med varann... Snacka om socialt samspel!

Men men... I april går mitt nuvarande abonnemang ut och det är dags för ny telefon. Det gäller att hänga med och hålla sig på banan. Det är väl mina misslyckade försök till att se yngre ut som fått sig ett substitut sätt att få ett uttryck såhär istället då. Som om telefonerna funkar bättre som antirynkcreme än det där vanliga kladdet... Det blir nog en iPhone igen iallafall. En iPhone 5! Sen kan han sitta där och fika med sin Siri!!! Och tusan om inte det finns nån Karl eller Olle som väntar på mig i luren då.

Skitsnack, plåster och slajm!

Trodde jag skadat mig rejält på jobbet idag innan jag kom hem. Strax efter hemkomst trycktes det på ett stort plåster (erik 3 år) rakt över överkropp och ansikte! där satt han... länge!

Även ikväll har jag varit ensam med de tre juvelerna som igår mest påminde om gråsten visserligen. Inte lika myspysiga stämning då som kvällen innan alltså. Ikväll har det varit en kväll som mest minner om en "- jahapp!" -känsla...

Kanske för att vi främst spenderat kvällen på toaletten!!!

Först var det Viktors tur att gå på toaletten för nummer 2. Det tog ungefär 20 minuter... Jisses vad mycket skitsnack! Och då menar jag inte skvaller och strunt utan bokstavligt talat bajs!!!

Sen var det Eriks tur. Det innebar ytterligare 20 minuter på en kall, hård Ikea pall i plast! Ja, nu var den visserligen redan uppvärmd men den var kall från början.

Tänk vad otroligt mycket det finns att säga OM bajs!
Färger, former, konsistenser och lukt! Mängd, hur ofta och innehåll! Liksom varför och hur länge!

Vi kunde nog suttit ännu längre...

Nu kollar vi labyrint på Bolibompa! Till och med ett barnprogram som jag gillar! Tjoho! Älska slajm!!!!!

Ha en go onsdag!

Nu åker jag på zumba så jag med gott samvete kan slänga mig i soffan och kolla in Mia på Grötö!

Ha det!

Många barnbarn blir det...

Idag har jag och de tre grabbarna grus spenderat eftermiddagen på egen hand då maken har annat på gång. Det har varit en alldeles jätte go eftermiddag. Inget extraordinärt men heller inget trassel och tjafs. Vi har haft det bra med andra ord. Till och med så bra att vi alla kunde sitta tillsammans vid köksbordet och äta kvällsmat ihop med trevliga diskussioner istället för vid köksön med pip och gnäll och fingrar som inte låter andras kroppsdelar vara ifred och därmed utlöser kaos.

 

Dagens topik handlade om barn! Vi är ju vad som räknas som en stor familj fast vi "bara" har tre barn. Det verkar dock inte ha avskräckt våra söner.

 

Viktor ska ha hundrasextioarton barn. De ska alla få göra som de vill och naturligtvis även få äta vad de vill. Däremot ska de inte få äta godis eller glass om inte det är fredag eller lördag. De ska inte få slåss för då kommer han limma fast dem i taket.

 

Erik ska ha 64 barn, med 4 stycken mamma-Anna-fruar!

 

Jesper vill ha barn. Han vill ha minst ett, men inte så många. Men sen beror hans val av barn och familj på lite yttre omständigheter. Han säger att han absolut inte tänker skaffa barn om han fullföljer en av sina drömmar och blir militär. Jag undrar såklart varför och han föklarar att man inte ska skaffa barn om inte man tänker vara hemma hos dem.

"- När man jobbar som militär så är man borta så mycket. Jag tänker inte låta mina barn eller min familj sitta hemma och vänta på mig och längta efter mig när jag inte är hemma. När jag är så långt borta."

 

Det är svårt att förklara hur jag kände mig när han berättade och förklarade hur han menar med sin bild av familjen, däremot känner jag mig väl till mods när vi avslutat samtalet.

 

Med tanke på mitt inlägg igår så blev jag ju en aningens orolig för det han sa men han förklarade att det inte gäller oss. Det som jag och Per är borta emellanåt är ingenting! Vi är ju borta men vi är ju alltid hemma! Vi finns ju här hela tiden, hemma eller på telefon och vi kommer alltid hem...

 

Kändes förbaskat gött att höra honom säga allt det som han sa, och detta från en kille som inte så gärna delar med sig av sitt innersta.

 

Det är en stolt mamma och blivande multi-farmor som går och lägger sig idag!

 

 

 

Öhhhh....

Ungefär sådär känner jag mig just nu... Öhhhh...

 

Jag har varken glömt bort bloggen eller struntat i den, jag har bara inte haft tid och möjlighet att sätta mig ner...

 

Jag har hundra saker i huvudet som ska försöka att organiseras upp, kategoriseras och sorteras för att kunna rangordnas och prioriteras...

 

Vad fasen vill jag ska hända det kommande året och de kommande åren???

Jag vet vad andra vill ha ut av mig men, vad vill jag??

Jag vet väl egentligen vad jag vill, men... Kan jag? Orkar jag? Vill jag? Är det värt det? Vad kommer det föra med sig?

 

Jag försöker få ihop mina "måsten" med det faktum att jag har en familj som också har måsten och tro det eller ej även en vilja att emellan alla måsten träffa mig också... En vilja att umgås och göra saker ihop... Med mig...

 Jag vet delvis varför allt detta kommer nu. I sex år har jag pluggat, de sista fyra åren har jag dessutom skaffat två barn till. Jag har även varit arbetslös drygt 1,5 år. Dvs jag har alltså "varit hemma" i de sista drygt 6 åren.

 

Med hemma menar jag inte inomhus och sysslolös, men jag har kunnat styra över min egen tid, och alla "måsten" har jag klarat av och fixat med under den tid då barn och make varit på dagis och jobb. Med hemma menar jag att från och med att den första i familjen kommit hem så har jag ägnat mig 100 % åt familjen. Jag har skött markservicen och hållit familjen och hushållet flytande för att använda en uttjatad och kontroversiell klyscha... Men jag har varit här...

Jag har varit deras, odelad, min tid har tillhört dem...

 

Nu är jag ju inte det längre... Tack och lov!

Nu jobbar även jag, heltid, på ett skitkul arbete och jag älskar det!

Men lik förbaskat så kommer det där samvetet fram...

Det där som jag anser är så typiskt kvinnligt och moderligt...

 

Min man har faktiskt också själv uttryck att:

"- Varför får du dåligt samvete, det är väl bara att... Jag skulle aldrig få dåligt samvete för att jag..."

 

Mmm, där är vi olika...

 

Och jag kämpar mot detta eviga ständiga fåniga samvetet varje gång jag är på möten, varje gång jag blir sen hem, varje gång jag träffar någon, varje gång jag inte är hemma och säger godnatt, varje gång jag tränar, varje gång jag inte kan hjälpa till med kvällsrutinerna, varje gång, varje gång, varje gång, varje gång......

 

"Varje gång" innebär ju att jag inte är där... Att jag är någon annastans... Att jag gör något annat...

Att min tid inte delas med dem, den är inte deras...

 

Och den känslan kan slita mig itu...

 

Fast jag vet... Jag VET VET VET att det INTE är fel...

 

Jag VET att jag inte ska ha dåligt samvete...

Det jag gör, gör jag för mig, för oss, för alla...

 

Men ändå...

 

 

 

 

 

 

4 minuter...

Igår var en alldeles speciellt konstig dag...

Gick upp 5.34

Lämnade hemmet 6.34

Stämplade in på jobbet 6.54

Stämplade ut från jobbet 16.04

Lämnade dagis 16.34

Hämtade Jesper och lämnade hemmet igen 16.44

Fick åka tillbaka med de små barnen och lämnade hemmet igen vid 16.54

Kom till badhuset och väntade på mamma. Hon kom 17.34

Vi bytte om och gick ner i träningssalen 17.44

Hämtade Jesper 18.54

Var hemma igen 19.14

....

Skönt det är lördag idag... Med nya tider...

Mystiska samtal...

Natten till igår, klockan 0.37 ringer makens telefon. Det är alltså natten mot måndag.

Jag rycker till och försöker väcka Per.
"- Det ringer. Din telefon ringer!!!"

"- Mmmm...."
Han rör på sig litegrann iaf...

"- Du måste ju svara fattar du väl. Klockan är ju snart 1 på natten. Och det är dolt nummer..."

"- Mmmm..."
Nu halvsitter ha upp i sängen. Mumlar nåt om att det är jobbet och stänger sen av ljudet!

"- Jobbet!!! Är du dum eller? Du är hantverkare!!!! Dina kunder ringer inte mitt i natten!!! Du måste svara, det är dolt nummer, det kan ha hänt nåt. Det kanske är från sjukhuset!!!"

"- Det är lugnt, sov nu. Det är jobb, jag ringer dem imorgon..."
Och sen sover han. Telefonen blir äntligen tyst...

Jag orkar ju inte somna om utan ligger och väntar på att min telefon ska börja ringa... Det gör den inte... Kommer på att det är typ ett dygn sen vi såg filmen Farlig Förbindelse också... Skit, nu kommer jag aldrig somna om tänker jag...

Ligger en stund och klockan passerar 1... Då sjuttsikens börjar telefonen att ringa igen... Jag sätter mig upp och lyckas få liv i Per som yrvaket sätter sig upp och frågar vad sjutton som händer...

"- Nu ringer det igen! Dolt nummer! Du måste svara nu!!!" Mitt hjärta slår i hundra...

Han svarar
"- Ja det är Per..."

Jag kan höra att det är nån som börjar prata livligt i andra änden...

"- Du, det är min fru som grejar med det där, vänta lite så ska du få prata med henne!"

Helt plötsligt pratar han som om det vore mitt på dagen och att det är världens mest självklara grej att prata i telefonen... Att det är mitt i natten verkar inte bekomma honom alls...

Men va f*n muttrar jag och sliter åt mig telefonen.

"- Ja, det är Anna!"

Jag försöker att låta som jag känner mig...

Då svarar det en liten flickröst på andra sidan luren...

När vi lagt på sitter jag en stund och undrar vad det var som just hände... Och hanterade jag det på rätt sätt eller??? En tjej, drygt 10-12 år ringer och frågar vad mina biljetter till Justin Bieber kostar... För att det stod nämligen inte med i annonsen på blocket! Nehej du, kanske för att de inte är till salu! Kanske för att det står i annonsen att jag vill BYTA, inte sälja!!!

Kände att jag egentligen skulle talat om för henne att man inte ringer till folk mitt i natten, oavsett om det handlar om Justin Bieber eller inte! Ringer det mitt i natten, framförallt på vardagar så har det hänt nåt!!!

När jag tillslut orkar lägga mig ner kryper maken närmare och mumlar:
"- Att hon inte ligger och sover flickebarnet..."

Pratade han om henne eller mig????

Mitt liv i musik!

Jag älskar musik. Det har jag alltid gjort och kommer alltid att göra. Kommer även från en delvis ganska musikalisk familj som jag tror har påverkat både mina musikaliska möjligheter men även mitt intresswe för musik.

Jag gillar texter, slingor, melodier och "låtar" mer än genre eller artister. jag har favoriter inom de flesta områden och jag lyckas alltid nästan hitta något i den mesta musiken som jag kan relatera till, fastna för eller gilla.

Men.... Och det är ett stort men... Då måste det som jag beskrev innan finnas i låten. Låtar som tramsas bort utan någon som helst eftertanke eller ett uns av seriositet, vrålas bort utan att man hör ett dugg av vad som "sjungs" eller bara är fruktansvärt plastigt, elektroniskt ihålig är alltså inget som jag fastnar för, vanligtvis...

Nu är jag inte någon som tar musik på för stort allvar. Jag har låtar för varje tillfälle... Fest, kalas, barn, sorg, lycka, bilåkning, trams, flams och sjunga-med! Allt finns representerat och det är bara dagsformen som avgör!

Jag skulle ju bli sångerska när jag var liten. Världsberömd. Känd. Bäst. Och bara genom seriösa låtar... Gjorde ett försök en gång i ett cover band. Kan sakna det där ibland men undrar om jag inte trivs bättre på andra sida scenen eller hemma i soffan där jag kan få sjunga ut och låta precis hur som helst. Hur anspråkslöst som helst. Inga krav, inga sena nätter, inga resor världen över, och utan min familj! Nej, tacka vet jag soffan, familjen och karaoke!!!!

Nu hade jag ju tänkt att göra en bloggutmaning om just detta ämne.
Mitt liv i musik.
Det vill säga att jag till varje musik-inlägg även delar en låt som passar in på det aktuella "temat".
Nu har ju jag som sagt en dator som krånglar extremt oehört mycket så jag vågar inte lova att det kommer att bli som jag tänkt mig, men jag gör ett försök. Eftersom läget är som det är så kommer jag heller inte att utmana er i att hänga på, men visst sjutton är det otroligt kul OM det vore nån som hakade på!
Jag kör två bidrag i veckan, söndag och fredag.

Dagens bidrag är en mjukstart för att beskriva mig själv som person.
Det var tänkt som en mjukstart, nu blev det inte så eftersom det första temat;
"En låt som beskriver mig" var betydligt svårare att komma fram till än vad jag trodde. Jag hade flera hundratals låtar ett tag som jag alla trodde var perfekta... Sen tänkte jag efter och lyssnade på låtarna men insåg att det var ju för sjutton bara önsketänkande, det var låtar som jag önskade hade beskrivit mig.

Jag fick helt enkelt tänka om. Så jag frågade Per hur han skulle beskriva mig för någon som inte kände mig.
Hans svar var att det första spontana som kommer upp i huvudet är:
Glad och positiv. Rolig!
Sen ansåg han att han var klar men jag fick tråka ut honom med att försöka tänka lite mer än så. Och resten blev:
Hjälpsam, smart, allmänbildad, rastlös, tankspridd, hypokondriker, lyssnar inte alltid. Jättebra som mamma men kanske lite dålig på att leka med barnen på deras villkor (återkommer till det senare-inte så hemskt so det låter) omtänksam, kärleksfull och bra på uppfostran.

Ok... Sen började han bubbla ur sig låtar som han tyckte beskrev mig... Mmm man kan lugnt säga att de skilde sig betydligt mot de låtar som jag hade tänkt ut...

Det blir Pers låtar som blir represtenterade för temat idag men jag lägger även till en av mina just för att jag verkligen känner så för låten och tror att det är en sanning för mig idag, att jag kämpat så för att skaka bort alla monster och lärt mig att jag vare sig kan rädda alla på bekostnad av mig själv och inte heller är den som alltid förtjänar det minsta... Livet är värt mer än att ångra, sörja och kämpas med... Livet är värt att levas och jag känner verkligen att jag lever nu! Och självklart kan man välja från tusentals såna "jag lever nu låtar" men att jag valde Ride beror helt enkelt på att den är så himla bra, just nu och för att den har just en speciell känsla som jag många gånger upplevt!

Jag kämpar ju verkligen för att få både de fysiska datorerna och den j-a (ursäkta språket) tekniken som dessa fysiska datorer drivs av att samarbeta med dels mitt eget kunnande inom området vilket är starkt begränsat dels vårt urkassa nätverk. Idag blev resultatet av detta att endast en låt gick att få med som en direkt delning från tuben, de andra får ni direktlänkarna till så hoppas jag att det funkar ändå... Kanske lär jag mig...

Håll till godo!
Detta är jag...

Låtar som beskriver mig;





http://www.youtube.com/watch?v=yffgyn2NVKM&feature=player_detailpage

och

http://www.youtube.com/watch?v=nvb8wdBglpw&feature=player_detailpage

Ha en bra kväl!!!



Ps. Ta det för vad det är! Låtarna ska inte tolkas bokstavligt utan mer med känsla och all-round-feeling!!!
Nej, jag är inte "Victoria" min mans prinsessa, jag är hans drottning! Ds

Resultatet!

Det är blandade känslor inför resultatet efter omtapetseringen på Eriks rum.

Han har ju ett pytte ytte mini tini rum och minsta färgton gör rummet om möjligt än mer litet. Till detta hör att golvet redan är mörkt. Men nu har vi en grabb som älskar färg, vill ha färg och som bestämde färg. Helt själv. Och med tanke på den statistik han ligger inne med på saker han bestämmer själv, det vill säga den som nästan är obefintlig, så kände ingen av oss att vi ville bestämma över huvudet på honom utan han fick sin vilja igenom! Jag känner ändå att vi kunde ha försökt infiltrera och lagt fram lite fler förslag i den vita ljusare riktningen innan han fick klubba igenom beslutet helt och hållet...

Men som de sa på Stuvbutiken så är det ju " bara" att måla över om det blir mörkt till en vit vägg... Och så kanske vi får skaffa en bra leklampa åt honom!

Jag tror nog ändå att det blir till att måla... I en framtid inte långt från nu... Och kanske ett vitt golv...

Men visst är det läckert????

Det är synd på ljuset som sagt, nu ser allt gult, brunt och hemskt ut på bilderna egentligen, ska försöka ta kort under dagsljus så man får rätt upplevelse av tapeten som är riktigt påsk-orange, svart, silver och grå och faktiskt rätt häftig och toppen i en cool liten killes rum!!!

Dagens projekt

Blir att tapetsera lilla mini-me's lilla lilla pytterum! Han har valt tapeter helt själv (efter några avslag på bebis-tapeter). Allt började med att morfar skulle tapetsera och han såg vilka tapeter han valt. Det är vita tapeter med en fondvägg i vitt med svarta mönster. Ja, morfars tapeter alltså. Erik bestämde redan då att han skulle ha vita och svarta tapeter med en ny svart lampa!

Så det var det vi hade siktet inställt på när vi förra veckan började leta tapeter. I stan var det julstängt så det blev en tur till Karlstad. Där hittade han precis de tapeter som han ville ha... Det fanns ett par skitsnygga i just svart och vitt som hade funkat otroligt bra på hans rum, tidlöst. Men det var inte dem han valde. Nej, han har valt en fondvägg i....

Ni får se sen helt enkelt!!!

Bilderna på E är ifrån igår när han käkade korv på Ikea!

Här kommer förebilderna på lille E's rum också!

En hel J-a lördag!!!!

Fick med maken till Karlstad och Ikea idag ändå trots allt. Och i sällskap av ett barn, det minsta. De andra två stannade hemma med snälla mormor som kom och skötte om dem.

Så, för att rationalisera...

Per och Erik släpper av mig på Bergvik. Jag springer in och köper tre par byxor till äldsta sonen som inte bara växer så det knakar utan även sliter byxor precis som när han var liten och kröp på golvet...
De åkte och hämtade tapeterna och tankade bilen.
Jag fortsatte raskt in på affären och köpte godis till ungarna.
De hämtade upp mig utanför huvudentré och allt gjort på typ en kvart!

Sen fortsatte vi allihop till Ikea!
Även där gick det effektivt till. Jag hade en lista... Och... Listan följdes!
Snart var vi klara där också och då hann vi även med att äta korvar... Massor av korvar!!!

Vi åkte hemifrån strax före 13.00. Vi åkte ifrån Ikea strax före 16 ( enligt Per), 15 (enligt mig). Vi hörde iaf på radion att tredje perioden i hockeyn skulle börja. Ja just det ja, den vi skulle ligga nerbäddade i soffan och kolla på ihop med alla barn som hux flux över natten blivit oerhört intresserade av just hockey!

Då satte vi oss av i jakten på den perfekta tv:n! Eller meningen var att vi skulle snabbt in, slänga in en panasonic 42" exakt likadan som den vi har idag, fast uppdaterad och typ 11 000 kr BILLIGARE! Snacka om bra affär! Det är ju inte bara datorn som gått sönder här utan även vår tv uppe på vinden, den där fullkomligt absolut livsnödvändiga tv:n... Och det blev akut att köpa en ny just dit, just idag också, och framförallt nu när den "bara" kostade 3000... Mmmm....

Vi kom hem från Karlstad nu typ... Strax före halv sju... Räkna ut det om ni kan... Vi som bara skulle till Karlstad en snabbis, för att snabbt hämta tapeter och fixa bordet på Ikea... Det som skulle gå så snabbt och effektivt... Det tog stopp på el-giganten kan jag lova er... Tvärstopp!!!

Påpekade tiden för Per när vi befunnit oss i affären hur länge som helst...
"- menar du allvar?? Har vi haft så roligt???" Var hans svar...

Mmmm, eller hur....!!!

Det blev en tv i alla fall... Men inte den vi åkte dit för... Den vi köpte, den var större! Den var Dyrare! Men... Den var ju bara sååååå bra!!!! Så smal! Så häftig! Så redo!!! Ja, den skulle tydligen vara redo för precis allting... Redo innan något ens har hänt...
Vi har tydligen världens mest redoaste tv, nånsin!

Har ni nånsin hört det här:
"- mmm, men om vi ändå tänkt..."

Och:
"- mmm, för den här pengen så..."

Då vet ni att ni blivit lurade! Överkörda! Blåsta! Besegrade! Överlistade!
Då är det bara att ge upp och se sig besegrad... Svälja stoltheten och gå vidare...

Åhhh vad han är skyldig mig nu!!!!

Årets första vecka...

Idag tog den slut, julen!
Oavsett hur stor jul- och nyårsnörd jag än är så är jag allt annat än långsint och i onsdagskväll åkte alla julsaker och julgranen ut! Kvar finns nu endast gardinerna och ljusslingan ute på balkongen och jag tycker det är sååå gött!!!

I helgen har vi lite jubileum! Det är vår förlovningsdagen, på nåt konstigt litet sätt. Egentligen så förlovade vi oss på julafton för 5 år sen, men jag hann inte få min ring tills dess och när den tillslut kom i mellandagarna och vi hade kunnat nyttja nyår till förlovningen, ja då hade de gjort ringen i helt fel storlek så jag fick den inte på långa vägar över knölen/vecket på fingret så jag fick lämna in den till en smed för att göra den större. Men, den kom tillslut, lagom till trettondagsafton och då hade vi biljetter till Wallmans så passade på att fira förlovningen då. För mig var det ju nytt med förlovningen och ringen, Per hade varit förlovad OCH haft sin ring på i drygt två veckor redan. Men firande blev det och tack vare en faster till mig så blev vi även uppmärksammade av Wallmans-gänget och firade av hela salongen! Precis sånt som min make älskar!!!! Öhhh-NOT! Haha...

Make och barn har varit lediga hela veckan, jag har jobbat tre dagar. Undrar hur lätt det blir att vända för dem nu till veckan... eller vända behövs ju inte. de lägger sig sen några dagar enligt deras vanliga tid... men, de sover till 8-9 varje morgon, och då har Per fått väcka dem! och snart är det dagis, upp kl 6 och vägra sova middag på dagis... ohhh vad jag längtar....

Fick ett återbesök hos läkarn igår för nya prover då ett av proven kommit bort och inte gick att hitta! Och det var egentligen bara det provet jag ville ha svar på.. Jaja, mot 1 borttappat blodprov tog de igår 6 nya! Har aldrig varit bra på matte-ekvationer men den som får fram lösningen på den kan ju höra av sig! De prover som jag frågade om att få ta, som gällde blodfetter mm på grund av min lchf-kost var perfekta! Så, det känns gött att också vara en av dem som motbevisar alla skeptiker. Efter 1,5 år är mina värden exemplariska!!!! Synd bara att jag inte vill äta... Dessutom körde sköterskan nålen rakt igenom armen så jag är blå, svullen och har skitont!! Hjälpte inte mot min nål-rädsla!

Har äntligen fått tummen ur och bokar vår slottsweekend nu. Det blir Thorskogsslott på vår bröllopsdag. Kunde nog inte bli bättre än så!

Just det ja, sista fredagen före skola/dagis verkar det som om sjukdom är tillbaka igen. Viktor kom upp inatt till oss, het som en kamin och snorig. Dessutom verkade Jesper också varm igår och med hosta och snorig... Där får vi avvakta och se vad som händer... Han ska ju ha kompis över på övernattning ikväll så...

Ha en go lördag!
Själv har jag tänkt mig iväg på Ikea, med en gubbe som inte vill, med minst en febrigt barn, och en son som vägrar affärer!!!

Lugn!

"- Lugn!!"
"- Bry dig inte om'na!!"

Öhhh, såklart undrar jag vad han håller på med, den käre maken... Lampan är släckt och vi ska sova...

"- Jag räknar... Till tusen...!"

Öhhh, allt jag sa var ju att det inte var minusgrader ute...
Sen att jag varken hade kollat temperaturen eller slutar stönas när han som uppenbarligen har kollat envisas med att så är fallet är väl inte så farligt...

Tack iaf käre make att du står på dig och för att du just därför satt i motorvärmaren så jag slapp stå ute och skrapa bilen imorse medan ni låg och snosade i sängarna...

Första dagen

Idag var det dags för första dagen tillbaka på jobbet efter jul och nyårshelg. Och årets första dag! Det gick i lite halvfart, vi var halv styrka och jag gick hem efter halva dagen för att kunna ta tillvara på barnens och makens sista lediga dagar också. De är lediga tills skolan börjar nästa vecka. Och även om det kändes lite trögt att gå upp imorse och lämna familjen hemma så var det otroligt gött att komma iväg och vila huvudet en stund och höra annat än "fallellallejaaaaa!!!!" "Sluta!!!" " nej!!!!" Osv...

Imorgon tror jag kanske att jag kör en heldag ändå. Har idag fått min alldeles egna första klient och jag vill läsa på så mkt jag bara kan innan för att det ska gå så bra som möjligt på mötet nästa vecka!

Igår var det ju meningen att min "bloggutmaning" skulle ha startas. Tyvärr så får jag inte till det via telefonen med länkar och eftersom vår dator är som den är så har det blivit lite fördröjt... Igen... Men jag hoppas det löser sig snart!

Någon som vet hur man kan länka från youtube, spotify mm i blogger-appen???

Dementi!

Enligt maken var det bara 3 av 8 lyktor som steg upp mot skyn...

Det betyder att det alltså var 5 st som på olika platser om i trädgården låg och brann och regnade sönder...

Sämre statistik och ännu mer att nå upp till nästa nyår...

Välkommen 2013!

Det kanske inte kändes så välkommet igår, inatt alltså, det nya året, men det är välkommet. Mycket välkommet. Vi liksom bara hade lite annat för oss så vi liksom kom oss inte för att tala om det!

Från början då...

Det blev bestämt i sista stund att vi skulle fira in det nya året med våra grannar och vänner S och S med barn. Erik laddade till tusen i bilen ner till dem, drygt 500 m... Vi skulle inte till Näs, vi skulle Bort! sen att bort ligger i Näs det behövde vi inte tala högt om tyckte han, vi skulle bort, ut ur huset, på fest, och det var det viktigaste!!!

Och ja, vi tog bilen. Med massa mat och packning, barn som några timmar senare sover, inte orkar gå och gråter, i en kall regnig och blåsig natt, på en grusväg täckt av ren blankis, vatten och töad snö iklädda finstassarna så var inte valet att ta bilen ner för att välkomna det nya året så svårt...

Jaha, och vem var nykter och kunde köra då???
Öhhh, det var vi allihop! Alla fyra vuxna! Bara att välja och vraka bland chaufförerna... Nu blev det Viktor som körde hem så vi vuxna hade kunnat dricka hur mycket vi ville egentligen... Det var bara det att det fanns ingen som ville... Men å andra sidan, en fyraåring kanske inte får köra bil heller... Själv i alla fall... (Och det är det väl klart att han inte gjorde nu heller hoppas jag att ni förstår...)

Det var en lyckad kväll! God mat och ingen dryck... Till att börja med...

Viktor undrade efter förrätten om det var allt: "- får vi Inge mer än detta å äte ellör???"
Jo då, vi åt, länge och väl... Och alla var mer än mätta innan kvällen var slut...

En efter en tappade vi lite barn. Först lille A, sen lille Erik som slängdes i den extra spjälsängen i finrummet. Som sagt, han är vårt bebis-substitut! Nu vet vi också att han är en jätte-baby!
Därefter knoppade Viktor också in och bäddades ner i soffan.
Två av fem barn var alltså vakna kvällen ut!

Sen satt vi där, i godan ro, barnen sov eller spelade tv-spel. Det var med andra ord riktigt lugnt och behagligt. När det återstod 10 min av det gamla året kände vi att vi kanske skulle börja förbereda inför tolvslaget... Hmm...

Vi hade köpt 8 såna där ris-thai-lyktor som skulle släppas iväg... Och tomtebloss... Överallt omkring oss hörde vi ljudet av raketer. Kunde se nåt litet ljussken ibland. Men så står vi där, ute, i mörkret i spöregn och blåst och ska försöka få iväg de där lyktorna. Det är premiär. Vi har aldrig gjort det innan. Och på grund av den knappa tiden hann vi inte läsa igenom instruktionerna ordentligt heller... Men men... Efter våra ihärdiga och envisa långa försök så tillslut får vi faktiskt iväg några, som fick fart och försvann upp i skyn. 50% är inte illa pinkat, dvs 4 av 8 lyktor tog eld och tog fart och försvann. Resterande lyktor låg spridda runt om i trädgården, någon brann, någon glödde, alla var trasiga och alla vägrade de flyga...
Efteråt läste vi faktiskt instruktionerna. Ska ej släppas upp i regn ELLER blåst.
Nej just, därför körde vi regn OCH blåst.
Det hjälpte ju inte det heller ju...

Äh... Vad är väl en bal på slottet???

Vi gav upp och gick in i värmen.

Klockan var nu 00.20...
Ögonblicket var förbi...
Ingen nedräkning, ingen "ring klocka ring"
Ingen flaska som sprutade ut nån kork, inget "SKÅÅÅÅÅÅÅL!!!!", inget " GOOOOOOTT NYYYYYYYTT ÅÅÅÅÅÅÅR!!!!!!"

Men jo, vi skålade lite snabbt och pussade varann lite snabbt innan vi gick in i värmen...

Huttrande och kalla satte vi oss till bords igen. De tre som sov fortsatte sova. Det två som spelade tv-spel fortsatte spela. De fyra vuxna som satt och åt ost vid bordet fortsatte äta ost.

Men... Nåt var annorlunda...

Det hade öppnats en gigantisk flaska med Pommac!!! Och äntligen hade alla fått nåt gott att dricka... (Utom jag då...) Champagnen ställdes åt sidan och pommacen dracks med glädje...

Vi festade loss på ost och Pommac i ytterligare nästan en timme till innan mini-me vaknade, drömde och fick panik av att inte känns igen sig, och önskade få komma hem till sin egen säng.

Barnen packades in i overaller och in i bilen och vi åkte hem.

Kl 02.00 prick låg vi alla i våra sängar och omslöts av värmen.

Värmen av goda vänner. God mat. Härliga barn. Mysig stämning. Trevliga stunder. Minnen för livet i lykt-kaoset, ögonblick att minnas med Pommacflaskan, skönt täcke. Varm make.

Och ett helt nytt år!

Så även om välkomsfesten kan ha verkat en aningens kaotisk just där vid tolvslaget så var det otroligt kul och du, år 2013 är mycket mycket välkommet!!!

Gott nytt år!!!