tisdag 30 april 2013

Händelserik vecka!

Det har bara gått två dagar den här veckan, varav endast en spenderats på jobbet, och redan har det hänt massor!!!

1. Jag har fått egna nycklar till garaget! Tänk att man kan bli så glad för det, men det är jag. Tidigare har min man haft en nyckel liksom hans pappa och vår granne. Men efter att en nyckel till en sidodörr i garaget försvann bestämdes det att köpa nya lås med samma nycklar till båda dörrar och då fick jag också en kopia. Så nu kan även jag och barnen komma ut på tur med fyrhjulingar utan att behöva vänta in de äldre männen i familjen!

2. Jag och maken har shoppat! Kläder! Tjohooo!!! Jag hatar att shoppa, eller jag hatar att prova kläder i provhytt, shopping gillar jag dessvärre... Maken hatar att shoppa och prova, om inte det är på de mer manliga affärerna som Jula, Biltema, Clas Ohlsson mm... Ja ni hör ju, mer testosteron blir det knappast... Men nu följde han artigt med på H/M, KappAhl, Lindex, Stadium, Stadium Outlet, Lager 157, Gina Tricot... Biltema fixade han på egen hand och Jula fick jag artigt böja mig för... Där shoppade vi bland annat loss på 3 solcellslampor à 10 kr/st som inte alls fungerade... Ser hur snyggt ut som helst i rabatten... På resterande affärer hittade vi desto mer grejer...

När vi kom hem la jag ut våra fynd på golvet och lekte finn tre fel med maken.
Ser ni det också??????
Jag tog det direkt...

Fel 1- i vanliga fall är mina kläder i vitt, svart. är det någon kulör är det oftast i naturfärger, om man nu kan kalla det för kulörer... fel ett är alltså: det är färg på alla mina kläder utom två plagg. Ser ni? FÄRG!!!!! Det har inte hänt sedan högstadiet och min flower Power-period!
Fel 2- Per har köpt skor! TRE par skor!!! Han räknade ut att han nu inte behöver köpa nya skor på..... Hur många år som helst!
Fel 3- detta är min favorit! Jag har handlat kläder, både byxor och toppar i EN storlek mindre!!!!!! Fortfarande inte ett dugg som hänt på vågen men trots detta en storlek mindre! Så jädra gött!!!

Sist men inte minst:

3. Jag har idag skrivit på min tillsvidareanställning!!!!!!! Från och med idag är jag en äkta kommun-patriot! Och nu slipper dem mig aldrig, inte förrän jag själv vill! Så, från nu kan det ju bara gå uppåt!

Detta var min inledning på veckan och jag är nöjd så länge!
Och bättre blir det, det är ju ledig dag imorgon och solen skiner!!!

Hej trädgård, vi syns imorgon!!!

Er också, hoppas jag!

Trevlig Valborg!



måndag 29 april 2013

Justin Bieber

Det har väl inte undgått någon att Justin varit i Sverige.
Tre konserter och vi var med på en av dem.

Veckan började med att Jesper inte alls ville gå längre. Han tycker det har varit jobbigt med gliringar och kritik för att han gillar Justin eftersom det bara är små-tjejer som ska gilla honom. Men bara vi kommit iväg till Stockholm så släppte mycket av dessa känslor och vi försökte peppa honom så gott vi kunde och i onsdags var det så dags att gå på konsert. Eftersom jag är så otroligt pinsam så hade jag fått förhållningsregler, inte dansa inte sjunga! Han struntade lyckligtvis i dessa regler bara vi var på plats vilket var skönt. Lite svårt att sitta stilla och tyst har jag ju när det kommer till musik och konserter. Och det kändes som om mina moves uppskattades!

Konserten inleddes med en väntan... En lång väntan... Då får man ros sig på annat sätt... Fota till exempel... Vilket i sig inte är vare sig kul eller med bra resultat på en iPhone men vad gör man inte...

Vi var på plats kl 19.
19.45 kom förbandet in, ett gäng över hypade små-killar som antagligen blivit uttagna från nån tävling eller liknande. Och de trodde nog att de var huvudnumret på konserten. Åtminstone tyckte de det själva... Vet inte om de fick medhåll nånstans men de lever nog länge på sin egen hybris... De sjöng fyra låtar. Sen blev det tyst igen... Länge...

Kl 21.00 händer det dock saker.
Nedräkning tio minuter.
En stor Believe skylt och en liten pojke träder fram! För hur stor han nu än är som en stjärna, som ett fenomen, så slår det mig när han står där framme på scenen och tusentals människor fullkomligt exploderar i ett lyckorus, att det är en liten pojke. En otroligt charmig men ödmjuk kille. Han tar precis det han behöver sv publiken och ger minst dubbelt tillbaka. Han är såklart medveten om kaoset och hysterin men jag tycker han sköter det bra. Han spelar på sina texter, på smöret, men inte på de tjejer som just nu skulle kunna offra sin egen mamma för att få en minut själv med honom...

Det är en bra konsert.
Lite smörigt i mitten men det är väl det han lever på. Men i up-tempo låtarna är det drag och det är häftigt att stå med alla dessa tusentals människor inne på Globen och ryckas med!

Jesper var otroligt nöjd efteråt och det var även jag!

Nu hoppas vi på fler tillfällen att gå på konsert. Mitt första tillfälle blir till sommaren och en utomhuskonsert med Gyllene Tider...

Undrar om det blir samma hysteri då????




























lördag 27 april 2013

Analysera

Jag har ju nämnt det här vid flera tillfällen tidigare, att jag är en analytisk människa. Inte bara rent arbetsmässigt utan framförallt i mitt privata liv. Och att det är just därför som min man menar att mina förändrar eller folkbokföringen gjort fel när de antecknat mitt namn. Mitt namn som idag är Anna är enligt honom Anna-lysera!

Så i onsdags, när jag efter några vilseledningar i Stockholms innerstad tillslut hittar fram till hotellet där mina föräldrar bor och där jag ska hämta upp min äldste son för ett hypat evenemang (återkommer till det), kommer in-snubblandes och nästan faller över en reklamskylt i entrén så är det nästan som om nån skämtar med mig... Eller tvärtom, verkligen fattat min grej...

Men det är inte det evenemang jag ämnat delta i under kvällen men ett gott skratt fick jag åtminstone!

fredag 26 april 2013

En natt på centralen...

Jag dedikerar detta inlägg till min man, Stina och Marie med respektive!

I onsdags natt blev jag av en anledning strandsatt för en stund på Centralen i Stockholm... När jag tittade upp inser jag att jag sitter på första parkett...

Och spänningen var olidlig... Länge...

Många var de som kom och gick.
Fler var de som närmade sig för att direkt avlägsna sig...
Mest angelägen verkade mannen på städmaskinen vara... Jisses vad många varv han körde fram och tillbaka...

Men det fick sitt slut...
När mitt pendeltåg tillslut var på ingång och jag var tvungen att gå var showen över och den fick enligt mig ett lyckligt slut!







tisdag 23 april 2013

Real Life- vila

Det är dags för ett nytt Real Life av Yohanna i Las Palmas.

Hur fungerar du?
- Känner du att det blir för mycket ibland?
- Säjer din kropp ifrån när du behöver vila?
- Har du speciella slappar-stunder/-dagar?
- Nån annan typ av regel/vana/trix för att inte "gå in i väggen?
- Hur gör du för att slappa?
- Har slappandet ändrat sig med livets gång?
- Tycker du om att slappa eller blir du stressad av det?


Jag är en typisk stress-människa.
Jag hetsar upp mig och stressar runt. Irrar omkring, analyserar, dramatiserar och slår bakut... På insidan...

På utsidan kan jag oftast uppfattas som väldigt lugn, kolugn. Jag gör det jag ska, jag håller tidsmarginaler på god marginal, jag gör inga hetsjobb(utåt sett), jag är glad och nöjd och verkar ta dagen som den kommer...

På insidan är det inte så. Och inte för de som kommer inom insidan på mig heller. Jag vet att jag nämnt det flera gånger förut men det rör sig om mitt kontrollbehov. Jag har svårt att släppa kontrollen och då blir det stressigt inombords i situationer som jag har noll koll på... Och främst visar detta sig genom min IBS mage! Men även magkatarr, knutiga skuldror och huvudvärk förekommer oftare än välkommet!

Men det är tvetydigt det där med min stress. Den psykiska stressen som kommer sig av mina inre demoner, mitt analyserande, grubblande och känslo-output, den gör mig illa. Den mår jag inte bra av och den ska väl jobbas bort... Den andra typen av stress, den som jag får via jobb/studier mm, den mår jag bra av och den behöver jag för att kunna prestera och för att göra mitt bästa.

Tyvärr har det på sistone vägt över av negativ stress vilket gjort att jag idag har svårt att koppla av och återhämta mig. Jag har levt under denna stress att jag känner att jag under stressfria dagar inte hinner ladda om fullt ut.

Men när laddar jag då?
Jo, på kvällen. När vi slår oss ner i soffan framför Bolibompa. Det är ingen lång stund men det är en vila.
Jag laddar även när jag tränar även om det ibland blir en stress att få till de pass i veckan som jag vill.
Jag laddar när jag ligger ensam på ett hotellrum, precis som jag gör nu, även om hela situationen blir stressamt utan barnen, maken och nya platser (dvs kontrollbehov).
Jag får energi på jobbet.
Jag får energi under fullkomligt sysslolösa helger/dagar. För jag kan faktiskt ha såna dagar. När jag bara ligger i soffan, kollar tv, sitter ute i solen, läser mm mm. Tyvärr är dem otroligt få eftersom det inte finns någon annan människa i hela min familj som kan sitta stilla mer än den tid det tar att slänga i sig en macka eller korv. Så då blir jag stressad av det, att jag får dåligt samvete av att jag bara vill göra ingenting och de andra gör massor. Då avbryts oftast lugnet och man hakar på de andra.

Och roten till min stress, rastlöshet och iver tror jag just har med dessa två komponenter att göra, det ständigt dåliga mamma/fru samvetet och mitt kontrollbehov!

Men men. Både min läkare och min alternativare har nu sagt ifrån att jag måste hitta min balans och ena kropp och själ istället för att på varsitt håll motverka dem så jag får väl anstränga mig lite kanske... Jag är bara rädd att det blir en ytterligare stress, att försöka hitta lugnet, harmonin! Var gör man det liksom? Var börjar man leta? Ser ni, då kommer liksom kontrollbehovet fram direkt... Och så är det igång...

Alltså, jisses... Jag är ju inte frisk på en fläck... Kanske borde man söka hjälp istället för att sitta här och jamsa...

En typ av vila som jag gjort också nu på slutet är bloggandet, som ni antagligen märkt. När stressen är för stor så har jag svårt att hitta glädjen i skrivandet. Jag läste igenom mina gamla bloggar för ett par veckor sedan och kunde tydligt se hur innehållet förändrats. Förr var jag ju ganska rolig i skrivandet, eller det fokuserades mer på det dråpliga och komiska i vardagen. Nu känns jag så allvarlig, det är så "vuxet"... Det är inte riktigt jag alla gånger, fast det visst är jag fast i ett annat skede i livet... Jag vill hitta tillbaka den glädjen och varje dag hitta de där ljusglimtarna som fullkomligt berikade oss varje dag. De där stunderna när vi varje dag förundrades och skrattade åt livet och vardagen.

Allt detta gör vi idag också, men ibland är man inte hundra procent närvarande. Mobilen i handen när man kollar Bolibompa, halva dagen går åt att få ihop en komplett måltid som alla kan äta utan att jag ska få springa Gustavsbergs-maraton, nästa träningspass, läxor, vem ska till skogen nu då när all frukt är slut, oj då, tvättmaskinen stod visst stilla en dag- läge att tvätta undan 5 maskiner då, vem handlar, mm mm

Det är små och obetydliga saker, men jag vet att de påverkar. Det som ändå mitt i alltihop är skönt är att vi gör det tillsammans, jag och maken. Vi är ett team. Och som sagts tidigare, när jag gasar på så bromsar han och när han bromsar in så gasar jag på. Vi gör det utan tanke och med tanke. Vi är ett jädrans bra par, vi är en jädrans bra familj!

Och det laddar jag hem energi och återhämtar mig i!!!

lördag 6 april 2013

Händelserna i förväg...

Det finns några i vår familj som har förmågan att gå händelserna i förväg. Det gör jag. Och alla barnen. Det gör maken också. Tydligen var det inte bara några i familjen utan alla...

Jag har en förmåga att göra det när det gäller våra renoveringsprojekt och våra bilköp... Bland annat... Men som jag redan berättat så har jag lite svårt med startsträckor och "vägen dit". Jag är mer typen som "nu kör vi!". Och det är ju inte riktigt så det funkar får jag veta varje gång jag kör på alldeles för snabbt. Alldeles gör spontant. Maken bromsar. Maken tänker. Jag kör på. Jag får ofta bita i det sura äpplet efteråt. Vi kompletterar varann bra tycker jag! Och nu vet jag att trapphuset inte riktigt är klart, men det är så nära nu att jag tycker det är klart ändå. Nästan...

Lilla mini-me gick också händelserna i förväg under veckan nu när våren på allvar kom hand i hand med påsklovet som de spenderat med pappa. Han trodde att sol och plusgrader betydde sommar och semester, kastade kläderna och cyklade som aldrig förr! Pappan fick dock tag på honom efter ett tag och förhindrade att påsklovet byttes ut mot vab-lov!









Ändrade förhållanden...

Ja nu har jag satt in snart alla resurser som finns med min mage... Läkare på sätt och vis, Google-där kan man finna mycket hör ni, säkert garanterat källsäkert allting också... Eller??? Jag har lchf i grunden, dietist samt nu det sista tillskottet i skaran: min alternativare! Idag heter det väl inte alternativmedicin längre utan kompletteringsmedicin och varför inte testa?? Så nu får vi vänta och se hur det löper på. Antingen blir det värre, men då vet jag ju hur jag ska gå tillbaka. Eller, tänk om det skulle funka! Tänk om jag skulle bli bättre!!!!???!!! Som sagt, det är värt att försöka iallafall, jag har inte längre något att förlora!

Enligt min läkare så har jag IBS.
Dietisten förespråkar glutenfritt och laktosfritt och med begränsningar/avhållsamhet för vissa frukter, grönsaker och andra livsmedel.
Lchf-förespråkarna rekommenderar en strikt lchf-kost. Inte så konstigt kanske. Jag har ju kört en strikt lchf-kost i 1 år och 8 månader nu och magen har definitivt fungerat så mycket bättre. Problemen nu kom när jag försökte införa vissa saker som jag faktiskt saknat och som jag anser är förenligt med en hälsosam kost även om grunden är lchf. Mitt experimenterande löste ut mina problem igen och sedan januari har det varit tufft och ett evigt kämpande och kartläggande. Idag försöker jag nu kombinera min kost. Lchf i grunden, dietistens råd om frukt och grönsaker samt min alternativares råd utifrån hans undersökning som går i samma fotspår. Alternativaren gav mig uppmaningen att undvika: alla typer av gräsväxter dvs spannmål mm UTOM råg... Han tyckte det var lika konstigt som jag men så var resultatet efter konsultationen med min kropp iaf, men även hirs, bovete, ris, råris mm mm. Jag skulle också undvika potatisfamiljen som består av potatis, tomat, paprika, aubergine. Behandlade gick bra däremot, typ soltorkade tomater. Och det värsta var att jag skulle undvika kaffe. Kanske att jag skulle fixa 1-2 koppar i veckan när min tunntarm fått läka! Så var det med det!
Sen berättade han en hel annan massa som jag bara kan imponeras av. Han verkade känna mig bättre än någon annan och då har han aldrig träffat mig förut. Lite creepy det där när folk sitter och analyserar ens person och prickar in alla rätt utan att man berättat något själv. Men det avgjorde att jag är villig att göra hela resan med honom med öppna ögon. Som sagt, vad har jag att förlora??

Även träningen har lagts om från denna vecka. För att få in lite variation och rekommendationer så kör jag såhär nu en tid framöver;

På gymmet;
Måndag: bodypump
Onsdag: bodybalance (detta är inte mitt eget val utan min alternativares önskan för att få ner min kropp som står i givakt, och börja tycka om den istället för att motverka den-jag ger ett försök tills nästa träff om 5 veckor!)
Fredag: spinning-terräng

Hemma;
Minst 2 löppass i veckan.
Söndag och torsdag är tilltänkta dagar. Med alternativ att byta torsdag mot onsdag före bobybalance beroende på vardagspusslet!
Samt en power walk på lördagarna!

Jobbet;
Eftermiddagsrasten ska spenderas utomhus med 30 min promenad. Vid denna tid är syrenivån låg och jag kan ändå inte dricka kaffe då så då kändes detta som ett bra alternativ! Dessutom är vi med i en hälsotävling på jobbet som innebär att vi ska gå Arvika-runt så då gör jag ju två flugor i en smäll, andas OCH går!

Hur detta kommer att ge resultat på min kropps balansering återstår och ser tills om 5 veckor som sagt. För vikten kommer inget av ovanstående att ge resultat eftersom det inte gjort det sista året vilket alternativaren också sa. Kommer jag däremot i balans med kropp och själ och sådär, ja då kanske det skulle komma att börja hända grejer om det nu var det jag önskade... Öhhh... Jo det är ju en önskan.

Only time can tell....

Ha en fin lördag!

onsdag 3 april 2013

Baksidan...

Ja, gubbens baksida är väl betydligt bättre att titta på än renoveringens baksida.

Hur glad och förväntansfull man än är inför och under en renovering så verkligen avskyr jag konsekvenserna av det.

Byggdamm. Flisor. Papp. Skräp. Paket. Verktyg. Spån. Trångt. Provisoriskt. Mm mm... Den här gången sprids dammet och spånet gladeligen runt av barn och gubbar som springer ut och in hela dagarna eftersom alla har lov. Bad maken att hjälpa till med att försöka göra det svårt för dammet och spånet att ta sig in genom att ställa sågen en bit bort från huset och det område som vi alla rör oss runt hela tiden... Mmm... Fick jag lite mumlande till svars... Förr har vi gjort då stora projekt, eller så sent på året så att sågen fått stå inomhus eller på soldäcket för att underlätta arbetet. Men nu är det ett lagom stort projekt, ljusa kvällar och inte så kallt ute så sågen kunde lätt flyttas en bit bort. För er som inte ser ordentligt kan jag berätta att ja, det är sågen ni ser placerad precis utanför ytterdörren! Och ja, han sågar där, eller med en vanlig hand-såg mot räcket!!! Så... Dammet och spånet finns alltså nu överallt!

Ja det låter som ett jädra i-lands problem gnäll, och det är det, men jag gillar det inte ändå...!

Men nu är vi på G iaf och för varje dag är vi en dag närmare slutet!

Det är bara att bita ihop.
"Vill man vara fin får man lida pin!"
Det gäller kanske renovering också...

Jag blir iaf riktigt nöjd med resultatet och det ska bli så gött att slippa behöva stirra på den halvt avdragna tapeten som täckt trapphuset det sista året!

Tusen tack älskling för allt jobb och slit du lägger ner för att din familj ska få det bästa!!! Du är min idol, alla gånger!!!!